Rouletteskolan del 8 # Datorspeciliasterna och forskarna skapar vinnande system

Det var i slutet av 1970 och början av 80-talet som datortekniken utvecklas i rekordfart. Med detta uppstod helt nya möjligheter att analysera fysiska och matematiska storheter genom att behandla stora mängder data på en och samma gång. Det är också under denna period som en team fysiker och datorspecialster vid the University of California beslutar sig för att samarbeta och med datorteknikens nya möjligheter utveckla ett system för att vinna pengar på kasinot.

Grundtanken var att försöka bestämma var någonstans kulan på roulettehjulen skulla hamna genom att i detalj kartlägga hjulets hastighet, kulans fart kontra den plats där kulan släpps. Detta problem ägnar man sig åt under två års tid. Resultatet är häpnadsväckande och stipulerar med en statistiskt säkerställd marginal att det går att förutsäga i vilken sektion kulan ska hamna, och att man på så vis kan få en 30-40% oddsfördel gentemot kasinot.

Nästa steg för teamet är förstås att testa sin upptäckt. Man utrustar sig med egenbyggda minikameror som placeras i sulorna på skorna, för att på så vis filma hjulens rörelsemönster, och efter detta exakt kunna räkna ut deras parametrar, såsom rullfriktion, rörelsemönster, kringliggande luftfuktighet och allt annat som påverkar kulans placering. När man skaffat sig tillräckligt med data kan sedan mikrodatorn räkna ut var någonstans kulan hamnar.

För att avgöra kulans placering måste dock kulan först sättas i rörelse av croupiern. Vilket innebar att uträkningen av dess placering, samt satsningen, måste ske inom loppet av några sekunder. Detta löste teamat genom att en person, person nummer 1, filmade bordet och skötte datorn. Information skickade han vidare till person nummer 2, som var den som spelade. Givetvis var det nödvändigt att göra detta dolt – och blixtsnabbt. Detta löste man genom att placera en vibrator i person nummer 2:s sko, som liksom ett slags morsekod (baserat på informationen som person nummer 2 skickade via sin dator) ”vibrerade fram” vilka nummer som skulle satsas på.

Givetvis var metoden inte felfri. Svett kortslöt kontakten då och då och det fanns mängder av andra element som störde kontakten mellan datorn och skon, som kasinots elsystem. Men när det fungerar så spelade teamat hem i snitt 2000 dollar i timmen.

Under alla år förblev metoden oupptäckt av kasinot. Och det var först när en av medlemmarna i gruppen, Thomas Bass, avslöjade alltsammans i sin bok The Newtonian Casino som publicerades 1985, som sanningen om de återkommande spelvinsterna kom fram. Boken blev förstås en chock för kasinoägarna som i ett slag förbjud all utrustning, till och med papper och penna, på kasinot som på något sätt kan hjälpa till att analysera spelen.

Trots detta har det kommit nya ”datorskandaler” där spelare avslöjats med liknande metoder. Och med tanke på dagens utveckling av datortekniken, minikameror och liknande, så bör nog varje kasinoägare ha i beräkning att vad som helst är möjligt.

• Hela Roulette-skolan hittar du här
• Läs också Den ultimata Guiden till Online Roulette