
Det är liksom inte svårt att föreställa sig att Vikingarna gillade att spela och att det ofta var tärning som stod på agendan.
En annan berömd svensk historisk händelse tog plats år 1019 då den svenska och norska kungen kastade tärning för att avgöra vem som skulle få äganderätten till Hisingen. Turen stod på den svenske kung Olaf Skötkonungs sida och därmed var det inte mer för Olav Haraldson av Norge att invända.
Det ska dock påpekas att precis som vi skrev i vårt första inlägg om hasardspelens och kasinots historia, så existerade inte begreppet ”slump” på den här tiden. De både kungarna upplevde alltså inte tärningskastningen som ett slumpartat spel, utan som en reellt uttryck för ”den gudomliga viljan”. Tärningen var på så sätt bara ett redskap i Guds händer och ett snabbt sätt att ta reda på vem Gud ansåg var bäst lämpad att sköta om Hisingen.
Går vi längre fram i den svenska historien, ungefär till mitten av medeltiden, så är det ingen överdrift att säga att svenskarna visar ett STORT intresse för hasardspel. Faktiskt så stort att det blir nödvändigt att vidta lagliga åtgärder för att bromsa utvecklingen. I Magnus Erikssons stadslag, stipulerad i mitten på 1300-talet, så inför man en specifik balk för ”Dobblare”. Här förbjuder man exempelvis mindreåriga att spela, man reglerar de tillåtna insatserna och bestämmer att man aldrig för spela längre än till klockan nio på kvällen.
Precis som i övriga Europa blir det också i Sverige ”modernt” bland överklassen att lira hasardspel under 1700-talet. I ärlighetens namn är dock utbudet av offentliga spelhus i Sverige ganska skral, åtminstone om vi jämför med kontinenten och England. Också i Sverige är de främst under semestern, och på kurorterna, som överklassen ägnar sig åt hasardspel. Och det är på de klassiska spa-orterna, som Ronneby, Loka och Medivi, som man spelar på kvällarna – helt enligt den internationella modellen.
Dock är det bara på Ramlösa Brunn som ett ordentligt kasino uppförs, med ett större utbud av spelmöjligheter. Här kan man ägna sig exempelvis roulette, faro, bassett och ett par andra spel som var extra heta på den tiden.
Det är också detta ”Spa-kasino” som blir ett slags centrum för spelandet i Sverige under många år, och faktiskt så populärt att två hjulångare går konstant skytteltrafik över Öresund för att skeppa spelare till kasinot. Allt tar emellertid slut när den synnerligen spelfientliga kung Oskar den 1:a intar tronen.
Det är inte förrän 1957 som hasardspel på nytt blir tillåtet i Sverige. Det är Roulette som godkänds som spelform på offentliga nöjesinrättningar, men givetvis under strikt kontrollerade former. Exempelvis för insatsen inte vara högre än 50 öre. 1962 ger man tillstånd även till blackjack och tärningsspel.
I nästa inlägg ska vi dyka ner i de mörka åren och förbuden som ledde fram till det moderna kasinots födelse
Comments are closed.